Till dig som jobbar på BVC – det här vill jag säga idag

Idag är det 8 år sedan jag disputerade! 🥳

På promovering!

I min avhandling undersökte jag om sjuksköterskor på BVC kunde använda SOMP-I, en standardiserad metod för att undersöka spädbarns motoriska förmåga, i sin kliniska vardag. Det kunde de 😊 Och det ökade också deras kunskap och trygghet.

Även om det har gått några år tycker jag min avhandling är minst lika aktuell idag. Inte bara för vad vi visade då, utan för vad den säger om barnhälsovårdens potential och om vilken skillnad ett ökat fokus på motorik kan göra för barnen.

Här är sex skäl till varför min forskning fortfarande är relevant – och varför motorik bör ha en självklar plats inom barnhälsovården:

1. BVC – en unik arena

Barnhälsovården når i princip alla barn i Sverige, tidigt och ofta (särskilt under det första levnadsåret). Ni på BVC träffar familjerna regelbundet och har möjlighet att bygga långsiktiga och trygga relationer. Föräldrar har ett stort förtroende för er [1], vilket skapar ett unikt utgångsläge att följa barnets utveckling, identifiera avvikelser tidigt och erbjuda rätt stöd i rätt tid. Det gör er till en nyckelperson i barns tidiga utveckling.

2. Motorik – mer än rörelser

Motorik är barnets redskap för lek, upptäckt och lärande, och en förutsättning för den kognitiva, sociala och kommunikativa utvecklingen. Genom sina rörelser utforskar barnet världen, tränar problemlösning och bygger upp sin förståelse om sig själv och omgivningen [2–4]. En välfungerande motorik lägger grunden för fortsatt lärande, fysisk aktivitet och ett hälsosamt liv. Det är därför barnets motoriska utveckling måste följas inom barnhälsovården.

”Så genom rörelse bygger de världen”

Gustav Gredebäck (Babies, Det första året, avsnitt 2)

3. Tidig upptäckt är avgörande för barn med motoriska svårigheter

Tidig upptäckt och behandling är avgörande för barn med motoriska svårigheter [5, 6]. Med tidiga insatser kan vi optimera barnets utveckling, utnyttja hjärnas plasticitet och förebygga sekundära problem [5–9]. Men för att insatserna ska kunna sättas in i tid, måste barnen också identifieras i tid.

Barnhälsovården har ett unikt läge att möjliggöra detta, med sina många planerade hälsobesök under barnets första levnadsår. Trots det visar studier att barn med motoriska svårigheter ofta identifieras sent inom barnhälsovården [10, 11]. Genom att använda standardiserade och evidensbaserade metoder ökar tillförlitligheten i våra bedömningar och därmed sannolikheten att barn upptäckts i tid [12].

4. Milstolpar – ett grovt mått på motorisk utveckling

Milstolpar är ett grovt mått på motorisk utveckling, vilket gör det svårt att upptäcka barn med motoriska svårigheter tidigt. De berättar när ett barn uppnår en viss färdighet, men inte hur rörelserna utförs. Forskning visar att för att upptäcka barn tidigt måste vi även bedöma barnets rörelsekvalitet – alltså hur barnet rör sig, inte bara vad det kan [13, 14].

Idag används inga standardiserade metoder för att bedöma motorik inom barnhälsovården. Uppföljningen bygger ofta på uppnådda milstolpar, ibland enbart utifrån föräldrars rapport. Det gör att viktiga tecken på avvikelser kan förbises, och vi riskerar att missa barn som behöver tidiga insatser.

5. Ökad kunskap ger ökad trygghet

Min forskning visar att när sjuksköterskor använde SOMP-I ökade deras kunskap om spädbarns motoriska utveckling och de blev samtidigt tryggare i sin yrkesroll [15]. De kände sig säkrare både i själva undersökningen och i bedömningen av när och hur de skulle agera.

“Har man ett barn på BVC och bara får en känsla av att ’visst är det här någonting’… Nu kan man kanske mer säga att ’jo, men det är i det här med att den är instabil’. Nu har jag mer ord och verktyg för vad jag ska titta på.”

“Jag vet vad jag ska göra och jag kan visa vad jag ska göra. […] Så kan man göra någonting på egen hand. Och se om det räcker.”

Att använda strukturerade metoder som SOMP-I stärker alltså inte bara bedömningen, det stärker också sjuksköterskan i sin professionella roll.

6. Föräldrar vill veta och de vill veta i tid!

Föräldrar uppskattar barnhälsovården och relationen till sin barnhälsovårdssjuksköterska. De känner sig trygga, men vill också ha mer. De efterfrågar ett tydligare fokus på motorik vid hälsobesöken och konkret vägledning om hur de kan stötta sitt barns utveckling [1].

Samtidigt upplever många att deras oro inte alltid tas på allvar. I vår studie beskrev flera att de blivit lugnade med att ”barn utvecklas olika” – och att en remiss ofta först kom efter att de själva bett om det [1].

”Det är först när jag börjar bli lite orolig som de börjar prata om det... då kan det ha gått lite för långt.”

En ”vänta och se”-strategi riskerar att öka stress och oro [6, 16, 17]. Forskning visar att föräldrar i stället vill ha ärlig, tidig information, så att de kan agera. När sjuksköterskor använde SOMP-I blev bedömningarna mer barncentrerade och samtalen mer engagerande [15].  Det blev lättare att förklara vad de observerade, ge råd och följa upp.

Att få konkreta tips och prova hemma stärkte föräldrarnas tilltro till sin förmåga att hantera barnet och stötta dess utveckling [1].

Genom att använda strukturerade metoder kan vi alltså skapa fler lärandetillfällen, där vi kan erbjuda konkret och tidig information om barnets motoriska utveckling. Det stärkare inte bara vården, utan även föräldrarna.

Ha en bra dag!

Kine 🎓

PS. Det också därför jag har skapat kursen ”Motorik på BVC – varför och hur”. Den bygger på min forskning, mina kliniska erfarenheter och samtal med många av er i barnhälsovården.

PS2. Anmälan till höstens kurs är öppen nu! Läs mer och säkra din plats HÄR.

---

Referenser

1. Lång C, Tell J, Johansen K. Parents want Swedish child health services to focus more on motor development and practical advice. Acta Paediatr. 2021;110:2415–2423.

2. Lobo MA, Harbourne RT, Dusing SC, et al. Grounding early intervention: physical therapy cannot just be about motor skills anymore. Phys Ther. 2013;93: 94-103.

3. Sørvoll M, Øberg GK, Girolami GL. Motor control and skill acquisition in pediatric physical therapy: an enactive proposal. Front Psychol. 2023;14:1226593.

4. Adolph KE, Hoch JE. Motor development: embodied, embedded, enculturated, and enabling. Annu Rev Psychol. 2019;70:141–164.

5. Novak I, Morgan C, Fahey M, et al. State of the evidence traffic lights 2019: systematic review of interventions for preventing and treating children with cerebral palsy. Curr Neurol Neurosci Rep. 2020;20:3.

6. Novak I, Morgan C, Adde L, et al. Early, accurate diagnosis and early intervention in cerebral palsy: advances in diagnosis and treatment. JAMA Pediatr. 2017;171:897–907.

7. Johnston MV. Plasticity in the developing brain: implications for rehabilitation. Dev Disabil Res Rev. 2009;15:94-101.

8. Hadders-Algra M. Early Diagnostics and early intervention in neurodevelopmental disorders—age-dependent challenges and opportunities. J Clin Med. 2021;10:861.

9. Morgan C, Fetters L, Adde L, et al. Early Intervention for children aged 0 to 2 years with or at high risk of cerebral palsy: international clinical practice guideline based on systematic reviews. JAMA Pediatr. 2021;175:846–858.

10. Hekne L, Montgomery C, Johansen K. Early access to physiotherapy for infants with cerebral palsy: a retrospective chart review. PLoS One. 2021;16:e0253846.

11. Magnusson M, Persson K, Sundelin C. The effectiveness of routine health examinations at 2, 6, 9 and 12 months of age: experiences based on data from a Swedish county. Child Care Health Dev. 2001;27:117–131.

12. Johansen K. Towards an evidence-based assessment of early motor performance in the child health services: Psychometric properties and clinical utility of the Structured Observation of Motor Performance in Infants [doktorsavhandling]. Uppsala, Uppsala universitet, 2017.

13. Hubermann L, Boychuck Z, Shevell M, et al. Age at referral of children for initial diagnosis of cerebral palsy and rehabilitation: current practices. J Child Neurol. 2016;31:364–369.

14. Heineman KR, Hadders-Algra M. Evaluation of neuromotor function in infancy-a systematic review of available methods. J Dev Behav Pediatr. 2008;29:315–323.

15. Johansen K, Lucas S, Bokström P, et al. ‘Now I use words like asymmetry and unstable’: nurses’ experiences in using a standardized assessment for motor performance within routine child health care. J Eval Clin Pract. 2016;22:227–234.

16. Spittle AJ, FitzGerald T, Mentiplay B, et al. Motor impairments in children: more than just the clumsy child. J Paediatr Child Health. 2018;54:1131–1135.

17. Bemister TB, Brooks BL, Dyck RH, et al. Predictors of caregiver depression and family functioning after perinatal stroke. BMC Pediatr. 2015;15:75.