Hur kan vi identifiera barn med motoriska svårigheter tidigt?

Hur tidigt är tidigt?

Idag vet vi att tidig intervention för barn med motoriska svårigheter har stor effekt [1–3], och tidig intervention är något som eftersträvas. Men hur tidigt är egentligen ”tidigt”? Forskning har visat att för att behandlingen ska ha bäst effekt bör den påbörjas innan barnet är sent i att uppnå förväntade milstolpar – och allra helst innan vi ens ser att det finns ett problem [4–6].

Genom tidig intervention kan vi dra nytta av hjärnans plasticitet, som är som allra störst från tredje trimestern under graviditeten till cirka 18 månaders ålder [5, 7]. Tidig upptäckt och behandling ger oss möjlighet att optimera barnets utveckling och samtidigt förebygga sekundära problem som kontrakturer och muskelsvaghet [3–6, 8–10]. Vårt övergripande mål är att skapa bästa möjliga förutsättningar för delaktighet och lärande [11]. Men för att kunna erbjuda behandling i tid måste vi identifiera barnen tidigt. Så hur gör vi det? Jo, genom att använda standardiserade bedömningsmetoder.

Fördelarna med att använda standardiserade bedömningsmetoder

Att använda standardiserade bedömningsmetoder har många fördelar. För det första ökar det chansen att identifiera barn med motoriska svårigheter tidigt [12–15], vilket är avgörande för att kunna erbjuda rätt intervention i rätt tid. Det förbättrar också möjligheten att upptäcka barn med lindrigare besvär, yngre barn och barn från familjer med lägre socioekonomiska resurser [12, 14–18].

Standardiserade bedömningsmetoder ger dessutom en möjlighet att inte bara förstå barnets svårigheter utan även dess styrkor. Att förstå och lyfta fram barnets styrkor är en grundläggande del av ett styrkebaserat förhållningssätt (strengths-based approach), där fokus ligger på barnets resurser och potential. Genom att kartlägga både styrkor och svårigheter kan vi också arbeta hälsofrämjande och förebyggande.

Forskning visar också att standardiserade metoder förbättrar kommunikationen mellan vårdgivare och föräldrar, där själva bedömningstillfället skapar tillfällen för dialog och föräldrautbildning [16, 19].

Patientsäkerhet och jämlik vård

Att använda standardiserade bedömningsmetoder är också ett sätt att öka patientsäkerheten [20]. Det skapar förutsättningar för mer likvärdiga bedömningar och minskar variationen mellan olika undersökare och mottagningar. Som patient ska du kunna förvänta dig samma vård oavsett vem som genomför bedömning eller var den utförs - oberoende av om det är fysioterapeut A eller B, läkare A eller B, eller sjuksköterska A eller B som gör bedömningen.

Nyckeln till tidig upptäckt – vad krävs av en metod för att identifiera motoriska svårigheter?

För att identifiera spädbarn med motoriska svårigheter tidigt bör en bedömningsmetod uppfylla flera viktiga kriterier. Metoden bör ha en stark teoretisk förankring och baseras på moderna teorier om motorisk utveckling. Vidare är det avgörande att den kan bedöma barnets rörelsekvalitet, vilket forskning har visat är en nyckelfaktor för att tidigt upptäcka motoriska svårigheter [12, 21, 22].

Det är också viktigt att metoden möjliggör upprepade bedömning för att följa barnets utveckling över tid. Detta förbättrar inte bara tillförlitligheten i bedömning, utan ökar också sannolikheten för att identifiera motoriska svårigheter tidigt [8, 23].

Slutligen bör metoden vara snabb och enkel att genomföra samt kunna identifiera olika typer av motoriska problem - från mindre avvikelser till allvarliga tillstånd – och stödja undersökaren i det kliniska beslutsfattande [24–26].

SOMP-I: en metod för att bedöma spädbarns motoriska förmåga

En metod som uppfyller många av dessa kriterier är Structured Observation of Motor Performance in Infants (SOMP-I) [27–30]. SOMP-I bygger på moderna teorier om motorisk utveckling och bedömer spontana och viljemässiga rörelser under målinriktad aktivitet. Metoden bedömer både motorisk nivå (hur långt barnet har kommit i sin utveckling) och motoriskt utförande (hur rörelsekvaliteten ser ut).

SOMP-I är utvecklad för att bedöma motorisk förmåga från nyföddhetsperioden fram till barnet kan gå självständigt, vilket vanligtvis sker vid 10–12 månaders ålder. Möjligheten att använda metoden under hela det första levnadsåret gör det möjligt att genomföra upprepade bedömningar och följa barnets utveckling över tid.

Undersökningen tar cirka 10 minuter att genomföra, och att fylla i formuläret tar ytterligare 5 minuter [31]. Metoden kräver ingen särskild utrustning, förutom de leksaker som används vid bedömningen.

Att bedöma både nivå och utförande ger värdefulla ledtrådar i det kliniska "detektivarbetet" och hjälper terapeuten att förstå barnets specifika behov. Detta skapar förutsättningar för precisa och individanpassade interventioner, där behandlingen kan riktas mot de områden där barnet behöver mest stöd. SOMP-I har också visat sig vara ett pedagogiskt verktyg i dialogen med barnets föräldrar [19].

Standardiserade bedömningsmetoder alltså är avgörande för att säkerställa en tidig och tillförlitlig identifiering av spädbarn med motoriska svårigheter. Tidig identifiering kan var helt avgörande för att ge varje barn de bästa förutsättningarna för utvecklas till sin fulla potential. Visst är det både inspirerande och lite ansvarsfullt?

Hoppas du tycker det var intressant läsning! 🙂

Kine 💛

PS1. Är du nyfiken och vill lära dig mer om SOMP-I och tidig identifiering av motoriska svårigheter? Till våren erbjuder vi kursen "Motorisk undersökning av det lilla barnet", där du får lära dig att använda SOMP-I och hur du kan upptäcka barn med motoriska svårigheter tidigt.

PS2. Har du inte möjlighet nu? Skriv upp dig på vår intresselista för framtida kurser.

---

Referenser

1. te Velde, Morgan, Novak, et al. Early diagnosis and classification of cerebral palsy: an historical perspective and barriers to an early diagnosis. J Clin Med. 2019;8:1599.

2. Novak I, Morgan C, Fahey M, et al. State of the evidence traffic lights 2019: systematic review of Interventions for preventing and treating children with cerebral palsy. Curr Neurol Neurosci Rep. 2020;20:1–21.

3. Novak I, Morgan C, Adde L, et al. Early, accurate diagnosis and early intervention in cerebral palsy: Advances in diagnosis and treatment. JAMA Pediatr. 2017;171:897–907.

4. Ulrich BD. Opportunities for early intervention based on theory, basic neuroscience, and clinical science. Phys Ther. 2010;90:1868–1880.

5. Hadders-Algra M. Early diagnostics and early intervention in neurodevelopmental disorders—age-dependent challenges and opportunities. J Clin Med. 2021;10:861.

6. Spittle A, Treyvaud K. The role of early developmental intervention to influence neurobehavioral outcomes of children born preterm. Semin Perinatol. 2016;40:542–548.

7. Kleim JA, Jones TA. Principles of experience-dependent neural plasticity: implications for rehabilitation after brain damage. J Speech, Lang Hear Res. 2008;51:S225-239.

8. Hadders-Algra M, Boxum AG, Hielkema T, et al. Effect of early intervention in infants at very high risk of cerebral palsy: a systematic review. Dev Med Child Neurol. 2017;59:246–258.

9. McIntyre S, Morgan C, Walker K, et al. Cerebral palsy--don’t delay. Dev Disabil Res Rev. 2011;17:114–129.

10. Morgan C, Fetters L, Adde L, et al. Early Intervention for Children Aged 0 to 2 Years with or at high risk of cerebral palsy: international clinical practice guideline based on systematic reviews. JAMA Pediatr. 2021;175:846–858.

11. Lobo MA, Harbourne RT, Dusing SC, et al. Grounding early intervention: physical therapy cannot just be about motor skills anymore. Phys Ther. 2013;93:94-103.

12. Hubermann L, Boychuck Z, Shevell M, et al. Age at referral of children for initial diagnosis of cerebral palsy and rehabilitation: current practices. J Child Neurol. 2016;31:364–369.

13. Lennartsson F. Testing guidelines for child health care nurses to prevent nonsynostotic plagiocephaly: a Swedish pilot study. J Pediatr Nurs. 2011;26: 541–551.

14. Thomas RE, Spragins W, Mazloum G, et al. Rates of detection of developmental problems at the 18-month well-baby visit by family physicians’ using four evidence-based screening tools compared to usual care: a randomized controlled trial. Child Care Health Dev. 2016;42:382–393.

15. Sices L. Use of developmental milestones in pediatric residency training and practice: Time to rethink the meaning of the mean. J Dev Behav Pediatr. 2007;28:47–52.

16. Halfon N, Regalado M, Sareen H, et al. Assessing development in the pediatric office. Pediatrics. 2004;113:1926–1933.

17. Hix-Small H, Marks K, Squires J, et al. Impact of implementing developmental screening at 12 and 24 months in a pediatric practice. Pediatrics. 2007;120:381–389.

18. Guevara JP, Gerdes M, Localio R, et al. Effectiveness of developmental screening in an urban setting. Pediatrics. 2013;131: 30–37.

19. Johansen K, Lucas S, Bokström P, et al. ‘Now I use words like asymmetry and unstable’: Nurses’ experiences in using a standardized assessment for motor performance within routine child health care. J Eval Clin Pract. 2016;22:227-234.

20. Institute of Medicine (US) Committee on Quality of Health Care in America. To Err is Human: Building a Safer Health System. Eds: Kohn LT, Corrigan JM, Donaldson MS. Washington (DC): National Academies Press (US); 2000.

21. Boychuck Z, Bussières A, Goldschleger J, et al. Age at referral for diagnosis and rehabilitation services for cerebral palsy: a scoping review. Dev Med Child Neurol. 2019;61:908-914.

22. Heineman KR, Hadders-Algra M. Evaluation of neuromotor function in infancy-a systematic review of available methods. J Dev Behav Pediatr. 2008;29:315–323.

23. Spittle AJ, Doyle LW, Boyd RN. A systematic review of the clinimetric properties of neuromotor assessments for preterm infants during the first year of life. Dev Med Child Neurol. 2008;50:254–266.

24. Mash EJ, Hunsley J. Evidence-based assessment of child and adolescent disorders: issues and challenges. J Clin Child Adolesc Psychol. 2005;34:362–379.

25. Hunsley J, Mash EJ. Evidence-based assessment. Annu Rev Clin Psychol. 2007;3:29–51.

26. Hunsley J, Mash EJ. A guide to assessments that work. New York: Oxford University Press; 2008.

27. Johansen K. Towards an evidence-based assessment of early motor performance in the child health services: psychometric properties and clinical utility of the Structured Observation of Motor Performance in Infants. Uppsala University; 2017.  

28. Persson K, Strömberg B. A protocol for structured observation of motor performance in preterm and term infants. Ups J Med Sci. 1993;98:65–76.

29. Montgomery C, Johansen K, Lucas S, et al. The Structured Observation of Motor Performance in Infants can detect cerebral palsy early in neonatal intensive care recipients. Early Hum Dev. 2017;113:31–39.

30. Montgomery C, Hellström Westas L, Strand Brodd K, et al. The Structured Observation of Motor Performance in Infants has convergent and discriminant validity in preterm and term infants. Acta Paediatr. 2017;106:740–748.

31. Johansen K, Persson K, Sonnander K, et al. Clinical utility of the Structured Observation of Motor Performance in Infants within the child health services. PLoS One. 2017;12:e0181398.